googlade lite..

Benign tumör: relativt snäll och godartad, men kan ändå ge upphov till symtom, som: epileptiska kramper, huvudvärk och illamående med kräkningar. En tumör i den främre delen av hjärnan, i de s.k. frontal- eller pannloberna ger olika problem, beroende på var tumören sitter och hur stor den är.
Frontalloberna är inblandade i planering och styrning av rörelser men även i avancerad tankeverksamhet såsom att organisera sin tillvaro, planera sin tid och reglera/kontrollera sitt beteendet

Om hjärntumören sitter i någon annan del av hjärnan blir det vanligen andra effekter. Om t ex tumören sitter i hjärnans nacklober (occipitallober) kan förmågan att skapa vissa syngestalter drabbas. Man kan t ex inte längre smälta samman de enskilda bokstäverna man ser skrivna i boken till en helhet, dvs. ett ord. Det blir bilda helheter från delarna dvs. ord från de enskilda bokstäverna. En tumör som ger sådana problem gör läsning svår eller omöjlig.
Man får problem i sin vardag, med sina relationer till andra och i sitt arbete.

Slutligen kan nämnas att det finns en typ av hjärntumör, som kan kallas hjärnhinnetumör. (Facktermen är meningeom). Den växer vanligen i den av de tre hinnor/meninger, som omger, täcker och skyddar hjärnan under skallbenet och som kallas arachnoidea (spindelvävshinnan). (De två övriga hinnornas namn är pia mater, och dura mater). En hjärntumör i spindelvävshinnan växer inte in i själva hjärnan utan är vanligen inkapslad och brukar kunna opereras med framgång.

Inte riktigt alla hjärntumörer kan opereras bort och vi är ca 1000 personer/år som får denna diagnos. Operationen går till så att man suger ut viss tumörvävnad eller kanske bränner bort med hjälp av laser. Det finns en rad metoder att tillgå., Vissa går det att strålbehandla framgångsrikt. Kanske kombinerar man metoderna, tar bort en del, strålbehandlar en del. I mitt fall kommer dem byta ut den del av hjärnhinnan där tumören växer till en konstgjord hinna som kroppen sen omvandlar till sin "egen". Ganska faschinerande va??

En tumör är en växande cellvävnad som växer oberoende av omgivande strukturer. Ingen del av kroppen är immun för tumörväxt, och hjärnan är inget undantag.
Hjärntumörer växer oftast från en i hjärnan rikt förekommande celltyp, gliaceller. Denna celltyp delar sig ofta, något som nervceller vanligtvis inte gör.

Jämfört med förhållandevis ”snälla” hjärntumörer, som och sällan eller aldrig återkommer efter att de tagits bort, växer en ”elak” tumör farligt snabbt och expansivt.

När en hjärntumör växer tar den ju mer och mer plats. Eftersom utrymmet innanför det hårda skallbenet är begränsat blir det snart trångt om utrymmet. Den växande cancervävnaden breder ut sig och trycker ihop annan vävnad. Sådant ökat tryck ger sig till känna i form av olika symtom: huvudvärk, illamående, medvetandesänkning och förändringar i sensoriska (ex syn, lukt) och motoriska funktioner. Vissa av dessa förändringar innebär att något minskar eller försvinner, s k bortfallssymtom (man ”tappar” t ex syn, lukt och språk) medan andra förändringar består i att något tillkommer pga. tryckretningarna (man ”får” t ex krampanfall, illamående och huvudvärk).

Om orsakerna finns inte alltid klara besked att få. Ärftlighet (ex förekomst av cancergener eller avsaknad av gener, som ska hämma celldelning) kan spela roll, liksom mer eller mindre kraftig och långvarig exponering för vissa miljöfaktorer (ex radioaktiv strålning eller kemiska ämnen, typ aromatiska kolväten).